Så var det då snart dags för årets upplaga av Stångebroslaget. Med över 2000 startande! En favorit i repris, hoppas vi! Ifjol gick det super för Erika som hamnade på en fin fin 12e plats och fick pokal! Nu är det precis en vecka tills vi börjar rulla från övik. Erikas föräldrar följer även i år med! De drar husvagnen och vi drar hojarna på släpet. Om någon skulle kunna ta ner våra två hojar till och från Stångebro så skulle vi slippa köra två bilar och bli mycket glada! Ersättning utlovas! Hör av er i så fall till oss!

Just nu står hojarna nedskruvad i de mindre beståndsdelarna med servis som lagerbyte och andra slitdelar på ”att byta” -listan. Nyligen pressades lager ur Erikas swing ur och det kan jag lova att det var i sista stund. Kolla in rullagret alltså!

Lager ras?

Erikas hoj i detta nu

Mittenduro Höga Kusten (kort recension Luleå längre ned)

I helgen har TeamErika vart tillbaka till fjolårets tuffa tävlingsbana, där Erika ifjol gick in i väggen  med buller och bång och med nöd och näppe tog sig till mål. I år var vi mer förberedd. Kanske inte mer tränade men vi visste hur tuff banan var och som ett litet genrep inför den stundande stortävlingen Stångebroslaget. Högakustenbanan en riktigt tuff bana som gör att man hamnar i verkligheten och märker hur dåligt tränad man är. Perfekt nu 4veckor innan stångebro så man med extra motivation lägger ner lite extra krut på träningen!

När vi rullar in på tävlingsområdet är det lika pirrigt i magen som vanligt. Våra Ö-viksvänner från JMS  är redan på banan med crosstalangen Marcus. Vi går och kollar på hans varvning och håller tummarna att det skall hålla ända in i mål. Marcus var i lednigen och höll ett fint tempo ända in i mål. Även om Mats var orolig för hur ktm:en skulle klara av sista varvet på banan. Maskinen hade börjat låta orosbådande. Vi talade snabbt med en glad Marcus innan vi gick åter till depån för att förbereda oss inför start.

Denna tävling ingår i mittendurocupen som Marcus Fränden håller i, här kör man med transponder och proffsig tidtagning.

Erikas start var först, här kommer hennes raceberättelse:

Det var jag, Carolina Lindgren och hemmaföraren Emelie Näselius som ställde upp i damklassen denna dag. Vi stod alla tre på samma startlinje för precis ett år sedan och det var då dessa två förare knep första- och andraplatsen. För ett år sedan utklassade de mig rejält så jag var nu medveten om vad de kunde prestera. Jag hade inte några förväntningar inför tävlingen om att kunna slå någon av dessa förare på fingrarna denna gång heller utan satte största fokus på att slipa mina egna varvtider (som utan att tveka inte var mycket att hurra för).

Jag startade sist i fältet vilket innebar 20 respektive 40 sekunder efter mina två konkurrenter. Banan var i stort sett identisk med förra årets bana så denna gång hade jag hyfsat bra koll på var jag skulle stöta på de långa och krävande backarna. Bland det första som inträffade längs banan var att jag försökte hitta en smidig väg runt ett lerhål men den visade sig vara i sämre skick än jag hade trott och jag kör ner mig direkt. Jag slet en stund och förlorade direkt mycket dyrbar kraft i armarna. När jag väl var på banan igen så försökte jag gasa på lite extra vilket så klart ledde till enorm armpump. Trots att jag hela tiden tänkte på att försöka avlasta armarna så mycket som möjligt så fanns det inte många utrymmen till vila. Direkt efter en brant backe uppför möttes man av en brant backe utför. Banan var rolig men krävande. När jag tagit mig runt det första varvet kände jag att körningen flytit på betydligt mycket bättre än året innan. Jag gav mig ut på varv två men hade så svårt att nypa ihop händerna så kopplingen blev sparsamt använd vilket i sin tur ledde till en spännande färd. Henrik hejade på mig längs banan och försökte ge mig ny kraft. Andra varvet gjorde jag många trötthetsmisstag men kunde trots allt ta mig igenom varvet utan större incidenter. Tredje varvet körde jag omkull på ställen som i vanliga fall inte skulle vara några problem. Jag hade stundvis följeåkare som åkte bakom mig och hjälpte mig upp och piggade upp mig med glada kommentarer. Vid målgång hade jag en så lerig hoj att man kunde tro att jag kört Gotland Grand National. Det lustiga var att banan inte ens var särskilt lerig, var hade jag varit och härjat?

Carolina och Emelie varvade mig inte helt oväntat men jag sänkte min snittid med 15 min per varv vilket är en oerhörd förbättring jämfört med förra året. Nästa sommar är vi nog tillbaka på samma tävling igen. Skulle jag även då förbättra mina varvtider med 15 min så kommer jag stå överst på pallen.. så nu är det bara att fortsätta träna!

Min egen start gick 40 minuter efter att Erika kommit i mål. Då hade jag vart ute under Erikas lopp och hjälpt henne och samtidigt fått en bra bild över hur banan ser ut.

Vi startar med 10sek mellanrum. Första varvet var adrenalinet på topp och det kändes som om jag flög fram!  Jag startade bland dem sista, efterssom jag aldrig varit med i cupen förut, alltid kul att få köra om!

Mitt stora mål för denna tävling var att vinna över Mats från JMS. Efterssom jag haft en knäoperation 15maj och varit långt ned på min konditionsnivå känndes det som ett tufft mål. I Klingre på endurobanan har jag inte en sportmössas chans på Mats, men här där det var branta uppförsbackar och branta nedförbackar trivdes jag som fisken i vattnet. Jäklar vad kul det var! Där det var svårkört över sten och i branta backar, där var jag som snabbast! Redan under första varvet var jag ifatt Mats som hade startat med 40sekunders försprång. Jag vart glad och överaskad och tänkte att nu måste jag lugna ner mig så att jag inte går på mig förmycket armpump. Höll mig bakom Mats i några minuter tills han tog en omväg runt ett surhål och jag fick en möjlighet att glida förbi. Varven avverkades i en kontrollerad takt även om några misstag gjordes. Backarna var så branta att i vissa backar blev man sittandes på tanken  med framhjulet i luften hjärtat i halsgropen och framskärmen i riktning ut i skogen. På backens topp hälsade jag på fru gran och herr storsten. Marksyningen gick bra men det tar kraft att lyfta hoj!

Med 45sek till målflagg passerade jag varvlinjen ut på det sista 6e varvet. Jag kände mig nöjd med tävlingen och körde lugnare nu för att minska riskerna att hamna i en tall. Jag hade börjat få kraftig värk i underarmarna. Med rädsla för att kanske dragit sönder något i mina dåligt tränade enduroarmar, hoppades jag att varvet snart skulle vara över. Vid målgång stod Erika och såg glad ut hon kramade om mig och grattulerade till en bra tävling! Vi var nöjda med dagen och vi packade ihop medans regnet drenerade de tunga molnen ovanför oss. Det var en toppentävling och en underbar bana!

Tack HKMK och NTS för en toppentävling!

Bilder från tävlingen kommer när vi fått dem från JMS Enduro. Förhoppningsvis imorgon Tisdag!

Norrcup Luleå

På söndagen var det Norrcup i Luleå, men efterssom det var ett antal mil för långt för våran budget och bil så kunde vi tyvärr ej närvara vid denna tävling.

Vi har dock fått recension från Petter Nilsson om att det var en bra tävling med en stenig bana. Med minnen från fjolårets lervälling var det nu ovant att köra på medelstora stenar.

Hemmaföraren Erik Luthström tog inte helt oväntat järngrepp om tävlingen från start. Med över minuten ned till andraplatsen kunde Erik behålla ledningen hela loppet.

I damklassen kunde Tina ohotad åka in som klar segrare då Monica brutit på det första varvet.

Vi hoppas att vi i fortsättningen får se fler deltagare i damklassen!

Bilder från Luleå.



Så är vi äntligen i Ö-vik för en sommar fulla av händelser! Vi hoppas på många träningstimmar på hojen, många grillkvällar med våra house mates Robert & Katrin. Erika och jag har nyss fått våra skrivbord på BAE och arbetet har börjat rulla igång. Det känns skönt att uträtta något på en arbetsplats också, känns toppen! Ikväll blir det träning med JMS på Klingre endurobana. På lördag kör vi tävling i Nora, Höga kusten som uppvärmning inför det stundande Stångebroslaget.

Igår tog jag och Henrik oss i kragen och packade bil och släpvagn och drog iväg till Kalvberget för årets första barmarksträning. Vi möttes av en parkering fylld med enduroekipage. kul! Jag fick direkt en extra kick av att se att det var så många som hade sökt sig till endurobanan den soliga eftermiddagen. Extra kul att det var så många nya ansikten. Vi var dock en aning sena (inte helt ovanligt) men hann ändå ansluta till den ledarledda träningsgruppen som körde backteknik. Efter några snabba tips och instruktioner av Ivebo var det bara att ta sig an den första grusslänten. Adrenalinet sprutade. Gissa om jag har sett fram emot att snön skulle smälta bort och banan torka upp!

Sedan transporterade vi oss till nästa backe genom att följa ungefär halva banan. Jag hade glömt hur stenigt det faktiskt är! Efter 100m började det redan kännas i underarmarna och som vanligt frågar jag mig själv varför jag inte har varit flitigare på att träna. Men körglädjen var det inget fel på!

Olov och Ivebo flikade in med lite kommentarer under den återstående tiden av träningen vilket var väldigt nyttigt. Jag har känt ett tag att min personliga utveckling har gått långsamt så detta var precis vad jag behövde för att ge mig själv en spark i baken och försöka anstränga mig lite extra. Att Ivebo sedan skämde bort mig med komplimanger över min körställning gjorde inte min dag sämre.

Träningen gav mersmak så finns det tid ska jag försöka pallra mig tillbaka till banan redan imorgon. Norrcupstävlingen i Lycksele på Lördag börjar plötsligt den också kännas lockande!

Hoppas vi ses i spåret!

PS. Hade jag haft en grym kamera med mig igår hade jag bjudit på några riktigt sköna bilder med perfekt kvällsljus men nu får ni hålla tillgodo med enbart svart (tråkig?) text. Jag fyller år i November om någon vänlig själ känner för att skänka mig en kamera

/Erika

Då var vi igång med banan. Idag samlades det en rekordstor skara körsugna medlemmar på banan för att ställa iordning allt inför sommaren. Det blev mycket gjort och det tack vare den stora uppslutningen. Vi var ett härligt gäng och alla verkade ha humöret på topp! Vädret var det inget fel på strålande sol och årets första mygga syntes mot kvällen!

Enligt vad vi sa, öppnar vi banan imorogn tisdag. tyvärr får jag hålla mig ett tag till då jag nyligen genomgått en knäoperation.

Bilder från kvällen:

Foto: Jonas Aronsson

Foto: Jonas Aronsson