Vi berättar om nya hemsidan
Team Erikas blogg

Äntligen händer det något på bloggen efter en alldeles för långt stiltje. Här kommer bilderna och filmerna från dagens tävling.

 

Alla bilder

https://skydrive.live.com/redir.aspx?cid=f1bb59dd773e079c&resid=F1BB59DD773E079C!1417&parid=root

Filmer

 

 

 

 

 

 

 

Mer info om tävlingarna och enduro hittar ni på

www.TeamErika.blog.se

www.fmckumea.se

 

skrivet av Team Erika den 29 januari, 2012 klockan 23:01

Idag vaknade jag med ont i halsen. Dagen innan tävling. Typiskt. Jag fixade till en huskur gjord på riktigt hett vatten och en dubbel dos med c-vitamin och höll tummarna för att halsen skulle kännas bra igen efter ett par timmar. Det gjorde den inte. Jag och Henrik tog beslutet att stå över tävlingen trots allt. Det kändes verkligen tråkigt då jag sett fram emot att besöka Luleå. Men med tanke på att vi ska på fjälläventyr nästa helg så var det inte läge att chansa och kanske få någon förkylning att bryta ut ordentligt. Synd att det var så få tjejer anmälda att Josefine kommer stå ensam på startlinjen i damklassen i morgon. Jag hoppas hon får en rolig tävling ändå så ses vi i Umeå den 8e Oktober istället då det är dags för Norrcupsfinal!

//Erika

 

skrivet av Team Erika den 24 september, 2011 klockan 12:30

Igår, onsdagen den 21 September 2011, var en stor dag. Dagen då jag fick mitt mc-kort i handen och kunde köra från trafikverket för första gången utan uppsyn. Det var en dag då jag log brett hela dagen och bara njöt av min prestation. Jag var (och är fortfarande) stolt! Målet var att jag skulle komma undan så billigt som möjligt när studentekonomin inte är den fetaste och med min sambo som handledare så rodde vi det i land. Jag är så stolt så jag skulle vilja dela ut en guldstjärna till oss var!

Men till helgen är det dags för endurotävling. Då bär det av mot Luleå. Jag upptäckte ju att jag låg på en andraplats i cupen efter förra tävlingen och känner nu att det är dags att börja jobba för den placeringen. Planen i dagsläget är att packa husvagnen och göra en riktig endurohelg. Vår lilla valp Tyra ska få följa med och uppleva sin första endurotävling, spännande! Nu när jag tänker efter så blir Luleå en ny erfarenhet för oss alla tre. Kom och heja, starten går kl 13!

På återseende efter tävlingen!

/Erika

 

skrivet av Team Erika den 22 september, 2011 klockan 10:52

Det var tisdag och fem dagar kvar till tävling. Jag hjälpte Henrik att sprida information om tävlingen på facebook. Själv kunde jag inte ställa upp för jag hade än en gång prickat in jobbhelgen samtidigt som tävlingsdatumet. Jag hade ju inte heller suttit på hojen sedan Stångebro i början av juli så att tävla var inte ens att fundera på. Men när mina klasskompisar börjar höra av sig med kommentarer som ”Nu väntar jag mig stordåd Erika!” och när jag bemötte dessa med att jag tyvärr måste jobba fick jag till svar ”VA! Jobba har jag ju sett dig göra förut. Jag vill se dig rejsa!” . Då var det klart. Jag MÅSTE hitta en ersättare till jobbet. Jag SKA tävla! I panik packar jag min träningsutrustning och drar iväg till kalvberget. Det var nämligen sista chansen att träna på banan innan den stängde inför tävlingen. Jag hade inte hittat någon ersättare än men mitt leende var så brett så jag trodde jag skulle spricka. Jag hade hunnit glömma bort att det var så fantastiskt kul att köra. På kvällen har jag fortfarande inte hittat någon ersättare. Nu börjar jag sakta tappa hoppet. Men då, mitt sista hopp, hon ställer upp! Och jag är anmäld innan jag hunnit säga ”Tack!”.

 

När tävlingsdagen kom så var jag laddad. Jag hade peppat alla jag kände på att komma och heja fram mig. När jag anmälde mig visade det sig att vi skulle bli fyra tävlande i min klass. Kul! Det var rekord i år. Men det betydde också att någon skulle missa pallen. Jag hade aldrig tidigare placerat mig före någon av mina tre konkurrenter så nu var det upp till bevis och kamp på riktigt. När jag ställde upp på startlinjen var jag fokuserad. Idag skulle jag minsann få en bra start. Henrik ropade till mig från sidan undrandes var jag gjort av handskarna. Jag tittade ner på mina händer och märkte till min förvåning att min nakna hud var synlig. Handskarna hade jag glömt i bilen. Henrik sprang för allt han var värd och han tillbaka precis i tid. Jag drog på mig handskarna och var redo för att ge mig iväg. När den svenska flaggan fladdrade i vinden kickade jag igång. Jag var bra med.

Jag hade så mycket adrenalin så jag skakade i hela kroppen. Jag gjorde tidigt några misstag och såg hur avståndet växte till de framförvarande. Nu gällde det att kriga. Första halvan av banan körde jag i stort sett ensam. Men så hann jag ikapp en förare i röd tröja. Just när jag fick motorstopp så körde hon iväg. Jag hann ikapp henne igen en liten bit längre fram efter banan och lyckades då identifiera henne, det var Josefin. Nu var det bara att nagla sig fast vid den här ryggen. Vi låg precis efter varandra när vi kom till banans svåraste passage, stenbacken. Jag avvaktade lite och såg att Josefin fick stopp mitt i backen och då såg jag min chans. Jag laddade på allt jag hade och flög upp för backen men Josefin kom iväg hon också.

I toppen av backen var jag fortfarande hack i häl. Nu hade jag ännu mer adrenalin. Jag skakade så mycket så jag trodde jag skulle ramla av hojen. Just innan mål körde jag omkull i en sandsväng. Jag tog mig upp igen men såg inte till Josefin. Jag övervägde att köra extremprovet men bangade i sista stund. De två efterföljande varven lyckades jag aldrig få en skymt av henne men jag låg på så hårt jag kunde. När jag kom till varvningen gjorde jag mig redo för att gå ut på ett fjärde varv men just som jag passerade får jag en målflagg stucken under näsan. Jag missade ett fjärde varv med bara någon sekund. Jag puttrade besviket till depån helt ovetandes om att Josefin stått i väntfållan när jag gick i mål så jag passerade henne i sista sekund. När resultatlistorna sattes upp blev jag glatt överraskad. Jag lyckades knipa en bronsplats trots allt! Ett stort tack till alla som hjälpte till att heja fram mig längs banan!

 

Nu överväger jag att ställa upp i nästa deltävling också som arrangeras av Luleå. Jag har ju en andraplats totalt i cupen att jobba för!

På återseende! /Erika



Lukas tog sin första seger i cupen! Stort grattis säger vi från TeamErika!

Erika 3a på Vildmanna! toppen toppen!

 

Film från stenbacken:

Film från Extremprovet:

 

skrivet av Team Erika den 08 september, 2011 klockan 10:59

På Lördag den 03Sep går starten för vildmanna endurot på FMCKs bana på Kalvberget i20 skogen. Årets stora händelse i Umeå endurosport!

Vi utlovar leriga gegghål och branta bergshällar. Bjud med hela familjen ut i skogen för att vid en värmande höstbrasa och en korv i näven, heja fram Norrlandseliten och Motionärerna på enduromotorcyklar!

Håll utskik här efter bilder. För vi på TeamErika.blog.se kommer garanterat vara på plats med kameran!

 

Bilden stulen från Extremesweden.se Foto (Magnus Johansson)

Se vår insperationsfilm och tagga till! Vi syns i Enduroskogen!

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=aXo_e9buLww[/youtube]

 

skrivet av Team Erika den 26 augusti, 2011 klockan 12:44

Solen sken, värmen var total och vi rullade in med Erikas föräldrar i baksätet, en tungt lastad husvagn på dragkroken och en fullsmockad takbox på bilen. Tävlingsområdet var lugnt och vi var bland dem första på plats. Vi valde samma campingplats som året före. I hög värme reste vi förtält och stökade i och runt vagnen. Torbjörn anlände och vi reste skigo-tältet. Humöret var på topp och vi gladdes åt det fantastiska vädret.

Torbjörn som körde sitt livs första endurolopp. Erika körde 2 race under helgen, fredag och lördag. Jag och Torbjörn körde lördagens race. Tre varv på en 2.2mil lång bana.

Erikas race får hon själv skriva om. Den berättelsen kommer här: Min första start var på fredagen i klassen ”Dam motion” med ca 15 startande. Det var strålande väder och underlaget var torrt och fint. Precis som jag vill ha det. Banan och körtiden var förkortad, vi skulle köra så många varv som möjligt på en timme. På startlinjen hade jag min klubbkamrat Sophia Jonasson med mig vilket kändes riktigt kul.

Jag hade bestämt mig för att ge allt vad jag hade redan från start då körtiden var så pass kort och banan passade mig perfekt. Starten blev dock försenad en timme då en förare från starten innan behövt akut läkarvård och vi fick invänta att en ambulans skulle anlända. När starten väl gick var jag bra med. Jag hade räknat på att hinna ungefär tre varv. De två första varven körde jag utan att lägga omkull hojen en enda gång (vilket är väldigt ovanligt för att vara jag) så jag laddade på lite extra på det tredje varvet och låg då före Sophia. Men på tredje varvet kom första kraschen. Jag halkade omkull på en stenhäll i en brant utförsbacke och slog i huvudet ganska rejält och kanade på axeln utför backen. Jagad av Sophia skyndade jag mig upp, glad över att jag haft hjälm på huvudet så kickade jag igång och kunde fortsätta. Då jag inte har någon klocka på motorcykeln hade jag ingen aning om hur lång tid det var kvar till målflagg men jag eldade på för allt jag var värd för att hålla undan för Sophia ända in i mål. Jag passerade Ola och han visade att jag låg på en femteplats. När jag kom till varvningen var det dock ingen målflagg. Så det var bara att fortsätta köra. Mör i armarna försökte jag ändå hålla tempot uppe. Men nu började orken tryta och då kom även misstagen. Jag kraschade på precis samma ställe som varvet innan. Skyndade mig upp och gjorde sedan en slarvig vurpa direkt efteråt. Då passerade Sophia. Jag försökte jaga ikapp men gör ännu en vurpa. När jag denna gång kommer till varvningen var målflaggan framme. Direkt jag passerar den får jag höra att jag missade att gå ut på ett femte varv med tre sekunder. Det kändes snopet men ändå skönt. Spagettiarmarna och blåsorna i händerna behövde trots allt vila. Jag lyckades inte ta mig om Sophia utan slutade på en sjätteplats. En fin sådan. Jag var nöjd och kände att jag hade gett allt jag kunde.

Nu skulle jag direkt ladda om inför morgondagens start i klassen ”Dam elit”. Efter min målgång på fredagen började regnet ösa ner.

 

Henrik berättar: Under fredags kvällen grillade vi och mådde gott. Nervositeten steg inför mitt eget race och Torbjörn var märkbart skärrad. När vi vaknade på morgonen hade det ösregnat. Det var vattenfyllda vattenpölar och spåren var leriga. En start var innan vår och vi gick ut för att besiktiga de leriga spåren. Geggan var total och de som bröt var nästan fler än de som fullföljde.

Timmarna gick och strax var det dags för min egen start. Startskottet gick och alla drog iväg. Jag var bra med i starten men fastnade i första högerkurvan då två hojar trasslat in sig i varandra och ramlat. Det tog några sekunder att komma loss och det kändes som om jag var sist ut på banan. Tempot var lågt och det var omöjligt att komma om. Många hetsade förbi och man fick passa sig så att man inte krokade ihop med någon. Det gäller att ha vassa armbågar och ta plats så att man ej blir trängd. När vi kommer ut ur startområdet och in i skogen blev banan raskt sämre och långa djupa spår fyllde banan från sida till sida. Med ett inferno av stressade förare som frenetiskt gasade för att komma upp från lerspåren och hålla sig på rätt köl. Leran sprutade och banan var extremt slipprig. Under första varvet gick jag på några rejäla nitar och satt i leran några gånger. Efter varje fastkörning slet man i hojen tills man var nära att kräkas. Efteråt var man så slut att man bara vinglade fram längs banan och risken för fastköring var ännu större. Vid varvningen var jag nära att bryta men med tanke på att Torbjörn också var ute någonstans längs banan så vägrade jag att ge upp. Tur var det för efter varvningen kom orken tillbaka och förkylningen som jag dragits med i över en vecka kändes mindre närvarande. De resterande två varven flöt på riktigt bra och vid målgång kände jag mig nöjd med det jag presterat. Det kändes dock som att jag var bland de sista ute längs banan men det visade sig att jag hamnade på en 68e plats av ca 300 startande.

Erikas andra start: När jag stod på startlinjen igen på lördagen fick jag höra att banan var så smetig så att det liknade snöspår. Lera är inte mitt bästa underlag och den här gången skulle jag köra på den fullånga banan. Vi i damklassen fick starta några minuter före herrarna. Man fick hela tiden vara uppmärksam för att hålla sig på sidan om de djupa lerspåren. Henrik passerar mig tidigt. Jag slirar från sida till sida i leran, har inget fäste överhuvudtaget med fötterna och hade redan hunnit köra ner mig en gång rejält. Som tur var hade jag Annica från Hudiksvall precis bakom mig som snällt hjälpte mig loss. Vi fortsatte att köra tillsammans och kunde ta hjälp av varandra, det var en viktig trygghet! Jag märker snabbt att den här gången kommer de inte handla om att köra det fortaste jag kan utan så smart jag kan. Jag letar alternativa vägar genom skogen på sidan av banan istället för att chansa genom de djupa spåren. Flera gånger kör jag fast och får hjälp av funktionärer och är riktigt nöjd när jag tagit mig runt ett varv. Jag överväger starkt att ge upp efter första varvet men tävlingsdjävulen intalar mig att fortsätta. På andra varvet är jag i stort sett själv på banan och kan lugnt puttra runt på mina skogsvägar. Banan har torkat upp avsevärt jämfört med första varvet och jag kan förkorta min varvtid med 30 minuter. Målgången var efterlängtad och jag slutade till sist på en 15e plats av ca 40 startande. Ungefär hälften av förarna valde att bryta så mina två varv är jag stolt över.

 

Efter loppet var det muntra miner. Vid husvagnen väntade Mattias och Mimmi. Våra vänner från Göteborg som överraskande kommit och hälsat på under tävlingen.

Bengt och Ylva var även dem där och väntade på att få ta med Erikas hoj norrut. Stort tack för all hjälp säger vi till dem! Sedan blev det underbart bad och grillning med hela gänget!

Erika var på topphumör!

 

Med en fantastisk kväll med vänner avslutades tävlingarna i Stångebro och bara söndagen återstod med elitstart och ihopplockning av tält och husvagn.

Vi drog ut en sväng och fotade Eliten innan vi for söderut.

 

 

 

 

Vidare fortsatte vi vår semester mot Jönköping där Erikas vänner väntade!

Extramaterial från stångebrohelgen finns här nedan!

 

Slowmotionfilm

 

Hjälmkamerafilm redigerad av oss på TeamErika

 

skrivet av Team Erika den 02 augusti, 2011 klockan 17:05
SENASTE AVSNITTEN
Se senaste avsnittet
Våra bloggare
Team Erika
Simon Granlund
Roadracingbloggen / Roger Jonsson
Motortävlingar i norr
Tipsa oss om tävlingar: info@motorliv.tv
Samarbetspartners
Motorliv på Facebook